Kackerlackor och mörka gränder

Hej!

Tänkte jag skulle skriva en liten uppdatering om läget. Säga att vi lever, i allra högsta grad.

Vi njuter fullt ut här på Lipe och gör i princip inget annat än att sola, ligga och läsa i skuggan och njuta av kvällarna på vår veranda. Det är helt galet varmt om dagarna i solen så inte ens jag som brukar kunna härda ut klarar mer än ett par timmar i solen innan det blir för varmt. Tur det finns skugga ibland!

Härom kvällen var vi ut och åt middag på stranden. Jag hade under dagen bränt mig i ansiktet vilket resulterar i att man inte kan sluta svettas. Det går inte. Helt omöjligt. Man känner sig inte helt bekväm då kan jag säga… Hur som helst så gick vi till en restaurang på stranden, uppe på gågatan står luften still och det hade ju inte underlättat mina svettningar, men på stranden kan man om man har tur känna någon form av lätt bris. Kvällen till ära hade jag linser på mig och långklänning.

Okey? Intressant att veta tänker ni. Men detta måste skrivas ner för att få en  fullständig bild över vad som komma skulle.

Vi äter på restaurangen. Jag svettas. Mycket. Det rinner i mitt ansikte. Micke skrattar.  Vi har det rätt trevligt trots allt.

Vi går längst stranden hem. Väl hemma och inne i bungalowen vill jag genast få ur mina linser som skaver. Eftersom jag är ganska ny på linser tycker jag det är otäckt att ta ut dom. Känns som jag ska nypa mig. Speciellt nu när jag har så extremt långa naglar av någon anledning. Därför ska micke ta ut dom. Jag sätter mig på toaletten och micke tar ut en lins. Då helt plötsligt känner jag att något kryper på mina ben. Lyfter på klänningen  och där sitter världens största kackerlacka! Helt sjukt stor! Får totalpanik och hoppar upp från toan varpå en till ramlar ner från kjolen! Jag sliter av mig klänningen i ren panik och skriker som en liten flicka. Får för mig att dom är i håret så jag börjar tokborsta håret. Ingen där.

Så där springer jag runt. Naken. Med en lins. Och skriker. Och skriker gör jag även när vi försöker fånga in dom…vi lyckas till slut. Fy.

Igår kväll blev det ett sånt där fail igen. Vi åt en alldeles för sen lunch så vi blev liksom aldrig riktigt hungriga inför middagen. Vi satt på verandan och spelade kort tills klockan blev nästan nio. Vi hade bestämt att vi skulle gå till en restaurang som vi läst skulle vara bra. Som ligger på en liten tvärgata in från själva gågatan. Vi har en sådan turistkarta över ön och tyckte det såg ut som om man kunde gå en annan väg dit. Vi tyckte det kunde vara kul att se något annat. Vi började vandra på den nyupptäckta vägen och en bit gick det bra. Sen övergick cementväg med lampor till grusväg utan lampor. Tur vi hade ficklampa med oss! Det är helt tomt på folk. Vi fortsätter gå vad vi trodde var en genväg till restaurangen. Efter ett tag inser vi att vi är inne i någon återvinningsstation. Det känns på lukten. Höga stängsel tornar upp sig runt oss. Här bör vi väl kanske insett att vi gått fel. Men skam den som ger sig. Vi kommer ut från stationen på andra sidan och kommer till något byggområde… Fortfarande inte en människa i sikte. Helt plötsligt står en gammal man där i mörkret med ett barn i famnen. Vi hejar på honom och går en bit till. Men inser att vägen tar slut där. Så vi går tillbaks. Mannen med barnet står kvar och börjar peka åt det håll vi precis vänt från. Vi antar att han menar att vägen visst fortsätter. Jaha täcker vi och vänder igen. Rundar en stor byggnad… Och där finns skog, ett påbörjat bygge och ett flertal  vilda hundar som skäller aggressivt. Vi går genom den lilla skogen och kommer ut till baksidan av vad vi tror är ett sjukhus. Längre än så kom man liksom inte. Stängsel överallt! Så… Bara att gå tillbaka, skog, hundar, påbörjat bygge, man med barn, återvinningsstation, grusväg,  cementväg och äntligen ut på stranden igen!

Vi går den vanliga vägen till restaurangen som nu har hunnit stänga. Suck. Vi beställer ett par pizzaslice var och tar med hem. Det var den kvällen! Ikväll ska vi gå till restaurangen. Den vanliga vägen.

Det kommer ett inlägg med fler bilder nästa gång. Lovar!