Snorkling, blodvite och sjukhusbesök

Ingen fara, vi mår bra! Ville bara skapa en spännande rubrik. Allt har relevans dock!

Kan väl börja med första biten av rubriken, snorklingen. Igår åkte vi iväg på en heldagstur med snorkling till öarna Koh Tao och Koh Nangyuan. Sist vi åkte på snorklingtur när vi var på västra sidan av Thailand så var vi ju lyriska som ni kanske minns. Vi ville uppleva det fantastiska undervattenslivet igen! Blev inte riktigt så. Första stoppet var på den privatägda ön Koh Nangyuan. Eller det är väl egentligen 3 små öar som hålls ihop av stränder av den finaste och vitaste sanden. Fantastiskt vackert var det där. Dock för mycket turister, folk överallt, dom små smala stränderna som höll ihop öarna kantades av solstolar och parasoller. Det förstör lite av paradiskänslan. Men som sagt, vackert var det. Snorklingen var inget att hurra för. efter ett tiotal meter under vattnet dök vi båda upp och såg frågande på varandra. Vart är alla fiskar och alla koraller? Än så länge hade vi bara sett vit sand och folks ben. Lite bättre blev det när vi kom till djupare vatten men fortfarande ingen wow-upplevelse. Sista timmen bytte vi sida av stranden och badade istället.

Andra stoppet var det snorkling från båten vilket vi sedan tidigare upplevt som det bästa. Vi hoppade ner i det öppna havet från båten, här var det lite djupare, runt 10 meter vilket jag tror är lagom. För djupt så ser man inte tillräckligt och för grunt så händer ingenting alls. Här var iaf snorklingen lite bättre, inge alls som förra gången i Thailand men avsevärt bättre än Koh Nangyuan. Här simmade vi runt i ca en timme tills det var dags att komma upp på båten igen.

Det var inte så lätt kan jag säga. I princip ingenting att hålla sig i och den lilla lilla stegen började vid vattenytan. Tur man är smidig. (här kommer blodvitet) När jag skulle krångla mig upp där fanns ingen som kunde hjälpa till som det brukar vara så när jag hade kommit halvvägs upp så halkar jag och faller ner på en skruv som sticker ut och är ca 10 cm lång. Skrapade upp underarmen och när jag kom upp till slut med hjälp av en snäll kines uppe från båten och en thailändsk guide i vattnet så rann det ganska mycket blod över min arm. Såg rätt vidrigt ut med skinn som hängde och när man är blöt så ser det ju ut att blöda hundra ggr mer än det gör. Så nu har jag ett fint långt sår på armen som gör lite ont. Men det är inte bara jag som har sår på mig. Min käre man slår i sitt huvud HELA TIDEN i ALLT. Är det inte dörrkarmar så är det vägskyltar. Så han har två små jack i huvet han. Haha!

Inget av dess skador har gjort att vi måste besöka sjukhus dock. Vadan denna rubrik då, säg? Jo, sist jag var på Koh Samui tillbringade jag stora delar av tiden här på sjukhuset och i och med att händelsen som hände då fortfarande spökar i mitt huvud så tyckte både jag och Micke att jag kanske borde besöka den platsen igen, nu när ingen mår dåligt. Och det gjorde vi. Det gick ganska bra tills jag tog ett steg in på intensiven, då bröt jag ihop. Nåväl, vi försökte och det känns lite bättre nu faktiskt. 🙂

Idag har vi vilat vår hud från solen efter gårdagens heldagsgassande. Vi har legat under ett träd och läst i princip hela dagen. Otroligt skönt. Nu är klockan strax efter åtta och vi ska väl snart bege oss och leta mat.

Vi har det iaf otroligt bra här borta och njuter varje dag. Idag skrev jag att jag hette Sandra Danielsson för första gången, det var lite häftigt.

Ha det fint alla så hörs vi!
Kram Sandra