Att ta vara på varje dag

Jag har alltid velat vara en sådan som tar vara på varje dag, varje minut, insuper varje ögonblick och sparar allt i någon sort minnesbank med bara härliga minnen och känslor. En sådan som inte sover bort hela dagarna, som ser till att utnyttja varje ledig tid till någonting bra, någonting fint. Jag vill tro att jag i vanliga fall uppfyller ungefär 60% av ovan nämnda livsfilosofier… kanske 50% om jag ska vara ärlig mot mig själv.

Vart vill jag komma med detta då? Jo, för just nu, den senaste veckan, har jag uppfyllt ungefär 3% av ovan nämnda. Ingenting känns värt att göra. Allting känns onödigt. Så fort jag funderar på vad jag ska laga till middag, eller om jag skulle ta och bädda, så kommer hela tiden tanken; äsch, det är ingen idé, vi åker ju snart.

En stor del av mig förstår ju att detta nästintill apatiska leverne som jag nu satt mig i inte gör att tiden går snabbare. Snarare tvärt om. Det känns som dagarna är emot mig. Dom går för långsamt. Det är som att ett villkor i en if-sats aldrig blir positivt, som att klockan går och går men aldrig kommer till dörren, ja ibland känns det faktiskt som att dagen går baklänges. Jag kan svära på att jag häromdagen såg att klockan var två för att några minuter senare vara fem i två! Helt värdelöst.

Denna text kan hittills ha verkat ganska negativ och butter. Det må så vara. Men! Allt detta buttra för att jag så otroligt mycket längtar till mitt andra hemland. Thailand. Och det känns så otroligt häftigt att få åka dit med Micke och visa honom allt underbart. Jag är nog nästan mest glad för hans skull… han ska få snorkla bland alla vackra fiskar, äta den otroligt goda maten… jag vill se honom uppleva allt, se honom falla för landet precis som jag gjort.

Dags för mig att sätta punkt för nu. Jag ska försöka jobba på att få tiden att gå framåt. Det är svårare än vad man tror.

Kram Sandra